Det finns någonting borderline hypnotiskt över långa sportsändningar på Eurosport. En tråkig eftermiddag eller natt kan man fastna framför sporter man inte visste existerade, eller åtminstone inte var det minsta intresserad av, sjunka in i intrikata regel- och taktikförklaringar och börja förstå dynamiken i sporten. Eurosport är ansvarig för att jag blev halvintresserad av curling, cykling samt (nästan) någon konstig form av curling/boule som jag inte ens vet namnet på. Men framför allt är Eurosport roten till mitt intresse för snooker.
Snooker är alltså en form av biljard, och i veckorna som gått har det spelats VM. Eurosport har sänt ungefär tjugotvå timmar om dygnet, och allteftersom turneringen fortskrider blir matcherna längre och längre. Allting kommenterat av den utmärkte Kim Hartman.
I år åkte mina favoritspelare ut en efter en (O'Sullivan, Stevens och sen Murphy) och kvar i finalen var veteranen John Higgins och utmanaren Mark Selby. Higgins tog de två första framen, innan Selby kom in i matchen och gick upp till ledning med 3-2. Men gårdagen slutade ändå med en gigantisk ledning för Higgins (12-4), och jag liksom andra var nog övertygade om att han skulle vinna ganska komfortabelt. Men Selby kämpade sig tillbaka med sex raka frames i första omgången på måndagen, och det stod plötsligt 12-10. Till slut lyckades ändå Higgins ta hem det hela med 18-13 efter fyra raka från14-13. Trots en spännande match ångrar jag alltså inte att jag gick och lade mig vid ettiden efter 16-13.