När Victoria Bernadotte och Daniel Westling idag gifter sig i Stockholm sänder SVT och TV4 hela dagen från spektaklet. Media trumpetar ut hur fantastiskt bröllopet är, hur lyckliga brudparet ser ut och hur rörande alla talen var. Allt, precis allt, är genomplanerat och genomtänkt, ned till minsta detalj. Vad som serveras är ett genomorkestrerat skådespel som planerats för i ett och ett halvt år. Att detta skulle ge "oss" som SVT uttrycker det, "minnen för livet" är förstås bara nys. Jag kan inte förstå hur något som är så utstuderat på allvar kan beröra någon överhuvudtaget, förutom då de inblandade själva på ett rent personligt plan.

I andra kanaler serveras det fotbolls-VM med bland annat Danmark mot Kamerun. På grund av avsaknad av svenskt deltagande kommer väl inte heller detta bli någonting folk i Sverige kommer ihåg, men här serveras ändå något som är en total kontrast mot prinsessbröllop. Ett spektakel, visst, men förutsättningarna skiljer sig dramatiskt. Hur mycket tid och pengar FIFA än har lagt ner i PR så kokar det hela ändå ner till tjugotvå stycken spelare i två olika lag som kommer att försöka besegra varandra, med alla till buds stående medel. Den totala avsaknaden av manus och regi utgör fotbollens största dragningskraft.

Man får se två lag som kämpar för sin överlevnad i mästerskapet. En dansk osannolik och utbuad hjälte, som reser sig när det som bäst behövs och ger laget en seger. Ett Kamerun som den sista kvarten förtvivlat kämpar för ett kvitteringsmål, och ett Danmark som lika förtvivlat kämpar för att försvara sin rakbladstunna ledning. Detta är känslor. Detta är, om man vore dansk eller kamerunian, minnen för livet, just därför att de är totalt oplanerade. Imorgon ska nya lag vandra ut på gröna planer för att försöka ta ytterligare ett steg mot mästerskapet. En del kommer att hålla för favorittrycket, en del kommer att överraska mot alla odds, en del kommer att underprestera och bli hemskickade och en del kommer att kämpa förtvivlat utan att räcka till. Ingen vet hur det kommer att gå.

Samtidigt kommer Daniel och Victoria att spendera den första genomplanerade dagen i resten av sina genomplanerade liv.

Jag älskar fotbolls-VM. För mig är detta den största händelsen i sportvärlden. Det som främst fascinerar mig är hur turneringarna liksom bildar berättelser, hur en historia växer fram under några veckor alldeles utan hjälp från en författare. Maradonas VM 1986, när han ensam gjorde Argentina till världsmästare. Zidanes hjärnsläpp i finalen 2006 efter ett fantastiskt mästerskap. Sveriges närmast mytiska framgångar under den tropiska 1994-sommaren. I viss mån är det detta oförutsägbara moment som lockar mig i all sport, men aldrig blir det tydligare än i världens största mästerskap i världens största sport, som dessutom bara avgörs vart fjärde år.

Även om det förstås är oerhört stort när Sverige lyckas i sportsammanhang är jag nästan lite lättad över att de inte har kvalat in i år. Det kommer att bli ett VM där jag helt kommer att kunna kocentrera mig på att uppleva dramatiken i realtid, utan några större känslomässiga engagemang. Det var så länge sedan detta hände att jag saknar det lite grann.

Så vad har jag då för förutsägelser? Tja, låt oss ta lite bakgrundsfakta först, för i fotbolls-VM betyder kanske tradition mest av allt:

• Det har spelats 18 VM. 7 länder har världsmästartitlar, samtliga erkända fotbollsnationer. Ett överraskningslag har aldrig vunnit VM. Alla mästare kommer från Europa eller Sydamerika.

• Hemmaplan har betydelse. 6 gånger har VM vunnits av hemmanationen. Ytterligare 6 gånger har hemmanationen kommit topp 4. De enda två länder som har en enstaka titel (Frankrike och England) erövrade dessa på hemmaplan.

• Hemmaplan har betydelse även i en vidare bemärkelse. Inget europeiskt lag har någonsin vunnit utanför Europa, och endast en gång (Brasilien i Sverige 1958) har ett sydamerikanskt lag vunnit i Europa.

• De gånger fotbolls-VM spelats utanför Sydamerika och Europa har det alltid vunnits av Sydamerikanska lag (Brasilien tre gånger och Argentina en gång).

I den mån dessa fakta har relevans för årets VM så talar de alltså emot de europeiska lagen.

En annan sak som är fascinerande med fotbolls-VM är de olika nationella trauman som olika länder måste övervinna, och den till synes ödesbestämda roll de spelar i det skådespel som ett fotbolls-VM är. Vissa nationer tycks aldrig kunna slå sig ur sina roller, utan råkar ständigt ut för samma sak.

• Spanien har en lång historia av att underprestera trots favortitskap. De brukar spela vackert och ibland dominera stort, men falla ihop och slås ut tidigt. Kommer de att kunna övervinna sitt förlorartrauma 2010 med det bästa lag de någonsin ställt upp med? Bröts förbannelsen med EM-vinsten för två år sedan?

• Tyskland överpresterar så gott som alltid. (Insert citat av Gary Lineker här). Trots att de ofta har till synes mediokra lag har de en förmåga att jobba igång en lagmaskin som tenderar att vara effektiv utan att imponera. Kanske hjälper det att ingen förväntar sig att Tyskland skall spela vackert, något som säkert hämmar exempelvis Spanien. Även i år finns det inget direkt favorittryck på Tyskland.

• Italien brukar också överprestera, ofta trots en kaotisk inledning. De brukar typiskt trassla sig vidare genom tveksamma prestationer mot sämre lag, bara för att gradvis växa under slutspelet. I år har de sett till att förlora mot Mexico i en blek insats innan VM.

• England är offer för höga förväntningar hemifrån, trots att de inte vunnit VM sedan 1966. En skoningslös mediekultur gör säkert sitt till. England har därför ett straff-trauma som gör att de brukar darra i straffavgöranden, när en nervös reserv får gå fram för att försöka avgöra med nationens öde på sina axlar, väl medveten om att hans hela karriär kommer att förstöras om han missar.

• Argentina vet man aldrig var man har. Deras fotboll lever i en spänning mellan det genialt galna (1986) och det snuskigt effektiva (1978). I år känns det som att det galna har övertaget. Kommer Maradona och Messi att lyckas?

Slutligen något om övriga länder:

• Brasilien seglar fram under radarn i år, med all uppmärksamhet som riktas mot Maradonas och Messis Argentina. Brasilien är landet med allra flest VM-titlar, och det enda sydamerikanska land som vunnit utanför de amerikanska kontinenterna (två gånger dessutom). Man har visserligen ingen Ronaldinho i år, men ändå ett väldigt bra lag med bland annat Lúcio, Maicon, Dani Alves och Kaká. Man saknar möjligen en riktigt kvalificerad anfallare.

• Frankrike är på dekis och får vara glada om de klarar sig vidare från gruppspelet.

• Holland har ett intressant lag med bl a Kuyt, van Persie, Robben och Sneijder, men jag tror knappast de räcker till en totalseger. Jag blir inte förvånad över exempelvis en semifinalplats.

• Portugal har förstås Cristiano Ronaldo, och skulle kunna överraska om allt går deras väg. Men de har en svår grupp med Brasilien och Elfenbenskusten.

• Det är troligt att något av de afrikanska lagen, Sydafrika, Elfenbenskusten, Algeriet, Kamerun, Ghana eller Nigeria går långt. Jag blir inte förvånad om vi har flera afrikanska lag i kvartsfinal, och till och med något av dem i semifinal. Elfenbenskusten känns starkast, med en imponerande trupp från europeiska topplag. Men de har en tuff grupp (se ovan) och det verkar som Drogbas medverkan i nuläget är osäker. Kamerun, Ghana och Nigeria har i mina ögon de bästa trupperna i övrigt och har alla en hyfsad chans att gå vidare från gruppspel, och Sydafrika har hemmaplan vilket inte skall underskattas. Algeriet får svårt med England, Slovenien och ett ständigt underskattat USA i gruppen.

Mitt slutgiltiga tips blir att Brasilien tar hem detta. Avsaknaden av favorittryck kommer att göra laget gott. Mina andrahandsfavoriter är England och Spanien, och jag har en känsla av att Tyskland och Italien som vanligt kommer visa sig farligare än vad man trott. Jag hade tippat Argentina om de hade spelat Cambiasso, Zanetti och Milito (vilket lag tillsammans med Messi!) men nu känns de bara alltför kaotiska. Eftersom jag alltid har haft en soft spot för Argentina i allmänhet och Maradona i synnerhet så blir jag gärna motbevisad, men jag skulle inte bli överraskad om till exempel Sydafrika skräller och skickar ut dem i åttondelen.